Pianostämmaren av Stefan Tegenfalk

Årets första bok läste jag ut redan för en knapp vecka sedan, men har bara inte kommit mig för att skriva om den förrän nu. Pianostämmaren är del 4 i Stefan Tegenfalks serie om poliserna Walter Gröhn och Jonna de Brugge. Jag sträckläste de tre första böckerna i början av förra året och inleder nu också det här året med bekanta karaktärer. Serien var tänkt att bli en trilogi, men jag var åtminstone riktigt glad över att det kom en del till.

En 16-årig flicka hittas mördad. Gärningsmannen har skickligt dolt sina spår. Polisen utreder fallet och förhör personer i offrets närhet. Det visar sig att offrets klasskamrat blivit grovt mobbad av sina klasskamrater, bl.a. av offret. Ganska snart riktas misstankarna mot Linnea, den mobbade flickan. Jonna tvivlar ändå hela tiden på att Linnea skulle ha något med mordet att göra och går igen till en del egna vägar i utredningen. Historien flyter på bra, man dras in i historien. Det är inte riktigt lika spännande som de tidigare böckerna varit, men riktigt underhållande läsning tycker jag att det är. Man får veta lite mera om Jonnas bakgrund, medan Walter är lite mer i bakgrunden. Kommer det en femte del så kommer jag nog att läsa också den.