Nostalgi

Jag har visst tidigare skrivit om biblioteket jag var stamkund på i min barndom. Då jag inte längre bor i samma stadsdel och nuförtiden har två andra bibliotek närmare där jag bor, så blir det inte av att besöka just det här biblioteket. Igår hade jag ändå vägarna förbi då jag var och handlade mat medan dottern var på sin ridlektion. Jag hade några minuter över och såg att biblioteket var öppet, så jag gick in. Det är ca 20 år sedan jag senast varit till det biblioteke, förutom något enstaka besök i början av 2000-talet. Det mesta var som förut. Ett antal datorer har kommit till, de fanns inte i min barndom...:) Skönlitteraturen var på samma ställe som förut, likaså barn- och ungdomsböckerna. Då jag skulle gå ut och gick förbi lånedisken utbrast bibliotekarien; "Men det var länge sedan!" Hon kände igen mig! Tänk vad kul! Hon var bibliotekarie där redan då jag var stamkund där och senare min handledare då jag gjorde min arbetslivspraktikperiod på biblioteket i slutet av 1980-talet. Vi pratade en stund innan jag var tvungen att rusa iväg till stallet och hämta dottern. Men det kändes bra att vara ihågkommen. Tänk vad lite det behövs för att värma en boktoks hjärta:)