Modershjärtat

Katerina Janouchs femte bok om barnmorskan Cecilia Lind börjar där den föregående slutade. Vi får svar på "cliffhangern" i slutet av Tigerkvinnan, barnet blev en flicka. I början av boken blir Cecilias mormor Sonja brutalt överkörd. Svårt skadad ligger hon nu medvetslös på sjukhuset. Polisen som Cecilia varit förtjust i kontaktar henne angående olyckan. Cecilia turas om att vaka vid mormor Sonjas sjukbädd tillsammans med systrarna och mamma Christina.

Parallellt med historien berättas också en historia från 50-talet. Det här är ett nytt inslag i bokserien. Händelser som inte tål dagsljus håller på att uppdagas och vittnena som kan berätta om tragedierna måste tystas ner.  Händelser som vid en första anblick inte ser ut att ha något sammanhang visar sig ändå hänga ihop.

Historien är som vanligt underhållande och lättläst. Kapitlen är korta och man läser gärna vidare. En sak som jag retar mig oerhört över är att Cecilias känslor för polisen Pär ältas om och om igen. Cecilia älskar sin man, men ändå smyger sig känslorna för polisen på vid många tillfällen.

Eftersom Cecilia nu är vårdledig med sin nyfödda dotter är det helt naturligt att beskrivningarna från förlossningsavdelningen inte är så många. Detta saknar jag lite, har gillat dem i de tidigare böckerna. Upplösningen av historien liknar de andra böckernas. Handlingen trappas upp, det är spännande men så är allting över. Lite förklaring får vi ännu på de sista sidorna, men jag kan inte tycka annat än att jag hade velat läsa lite noggrannare om upplösningen.

Sammanfattningsvis kan man säga att Modershjärta är den bästa boken i serien om Cecilia Lund. Tack vare Sonjas nedtystade historia som nu uppdagas känns historien fräsch och intressant. Om Cecilia ännu kunde komma över sina känslor för polisen Per så skulle den här boktoken vara riktigt nöjd. Med tanke på hur boken slutar så verkar det som om det skulle komma ännu en del i serien om Cecilia Lund.

Recensionsexemlar från Piratförlaget, läst som pdf på Kindle.