Änglavakter

Änglavakter är Kristina Ohlssons tredje bok i serien som handlar om Alex Rechts utredningsgrupp. Fredrika Bergman och Peder Rydh innehar huvudrollerna tillsammans med Alex, precis som i de tidigare böckerna.

En styckad kropp hittas begravd i ett skogsparti i Midsommarkransen utanför Stockholm. Det visar sig att kroppen tillhör Rebecca Trolle som försvann redan för två år sedan. Alex utredde fallet redan då och tar tag i det igen nu tillsammans med Fredrika och Peder. Alex har mist sin fru. Peder har hittat tillbaka till sin fru och barn efter en tid av terapi och han verkar nu mera harmonisk och nöjd med livet än i de tidigare böckerna. Fredrika återvänder med ytterst kort varsel till jobbet efter sin mammaledighet eftersom Spencer blivit avstängd från sitt jobb och nu kan ta hand om Saga, deras dotter. Utredningen leder dem åt flera olika håll, men så småningom kommer de alltid fram till Thea Aldrin, en stum författare som bor på ett servicehem. Samtidigt hittas flera fynd på brottsplatsen. Historien går än längre bakåt i tiden och utredarna står handfallna.

Själva deckarhistorien går sin gilla gång i boken, den är helt bra och medryckande. Det som jag ändå reagerar lite på är att alla tre utredare i boken på ett eller annat sätt hamnar in i en kris pga historien. Det tycker jag att är lite väl mycket. Vilka är oddsen att alla tre huvudutredarna på något sätt kopplas till fallet de utreder? Det kunde ha räckt med lite mindre dramatik, men jag är absolut inte rätt person att ge råd... I vilket fall som helst är historien igen medryckande och fängslande. Man bara måste läsa vidare.

Den tredje boken tycker jag är den svagaste. Jag hoppas på ett uppsving i den fjärde boken som kommer ut 18.4, ser fram emot att läsa den. För trots en liten svacka i den här boken så håller Kristina Ohlsson ändå hög klass i sina böcker. Historierna suger tag i en och man släpper allt annat man har för sig för att få veta hur det går.