Tusenskönor av Kristina Ohlsson

Ett äldre prästpar hittas skjutna i sitt hem. Ali, flykting från Irak sitter inlåst i en lägenhet och hoppas på ett liv i frihet i Sverige. I Bankok håller en ung svensk kvinna på att bli avskuren från omvärlden. Detta är upptakten till Kristina Ohlssons andra bok, Tusenskönor.

Fredrika Bergman och hennes kolleger i Alex Rechts utredningsgrupp tar sig an fallet med det skjutna paret. Det som först ser ut som ett självmord visar sig snart vara betydligt mer komplicerat än så. För att hitta motiv och gärningsmän får poliserna söka sig bakåt i tiden. En härva av svek, hämnd, flyktingar och flera mord nystas sakta upp. Läsaren vet betydligt mer om vissa trådar än poliserna, vilket gör att man ibland tycker att poliserna inte kommer någon vart då de saknar den kunskapen man själv har. Upplösningen är igen fartfylld och spännande. Det gäller som läsare att hålla tungan rätt i munnen om man vill förstå vem som gjort vad och varför, för det är många motiv och händelser att hålla reda på.

Att man i böckerna får lära känna personerna i utredningsgruppen är ju alltid en bra sak. I den här boken får man närmare lära känna Fredrika. Hon är gravid, pappan till barnet är gift. Hon orkar hålla ett förvånansvärt högt tempo hela boken igenom trots att graviditeten inte alls är bekymmersfri. Vi får också följa med Alex som misstänker att hans fru har något hemskt att berätta. Peder som skilt sig från sin fru vantrivs i sin roll som singel. Redan i första boken lärde man ju känna personerna, men i Tusenskönor kommer vi dem närmare in på livet.

Efter Askungar tycker jag ändå att den här boken var lite mindre spännande. Missförstå mig inte, den här boken är också rysligt bra, men väcker ändå inte riktigt samma känsla i mig som Askungar. Trots det kastar jag mig villigt in i följande del, Änglavakter.