Nirvanaprojektet och Den felande länken

Har nu läst Stefan Tegenfalks trilogi om Walter Gröhn och Jonna de Brugge. Den första boken skrev jag om här. De övriga två har jag läst då jag pendlat till jobbet (30min/resa), så det har tagit ganska länge att plöja igenom böckerna.

Nirvanaprojektet börjar där Vredens tid slutade. Utredningen som påbörjades i första boken stampar på ställe. Walter och Jonna letar förgäves efter öppningar, ledtrådar. Ett plötsligt gisslandrama leder utredarna mot en lösning. Det verkar ändå som om det skulle finnas en läcka inom polisen, "skurkarna" är hela tiden ett steg före. Tidvis tyckte jag att mellanboken var lite tråkig. Händelserna avlöste inte varandra i ett lika högt tempo som i första boken. Ändå blev jag fast och fortsatte direkt med tredje delen. Man lär känna huvudpersonerna lite mera, speciellt Jonna.

Den felande länken däremot var en perfekt upplösning av historien. Walter och Jonna får inte längre utreda fallet, säkerhetspolisen har tagit över. Trots det gör de egna utforskningar, inte alltid med helt lagliga medel. Den här boken är nog den bästa av alla tre. Jag rekommenderar att man läser dem i ordningsföljd, annars förstår man nog inte mycket av historien. Jag tror också att det är till sin fördel att läsa dem direkt efter varandra. Det är så många människor inblandade, så många trådar att hålla reda på. Det är högt tempo och ett driv som bara får en att bläddra vidare. Stefan Tegenfalk är bra på cliffhangers, han lämnar historien på sådana ställen att man bara måste läsa vidare. Jag tänkte till och med en gång missa min hållplats när jag var så inne i boken.

Stefan Tegenfalk har en riktigt snygg hemsida där man kan bekanta sig med Walter och Jonna som om de fanns på riktigt. Om jag inte har missförstått helt så ska böckerna också filmatiseras. Den filmen ser jag verkligen fram emot! På hemsidan ser jag också att han på hösten 2012 kommer att ge ut en ny bok, Pianostämmaren. Den åker direkt upp på min "vill ha" lista.

Läst som e-böcker på Kindlen.