Livet och barnet

Svenskfinlands mest kända bloggare Peppe Öhman har som känt gett ut en bok som handlar om att bli mamma. Boken "Livet & barnet om att överleva som någons mamma" kom ut tidigare i höstas. Efter att ha följt med bloggen en längre tid var jag oerhört nyfiken på boken.

Boken är lättläst och underhållande. Författarens tankar blandas med roliga kommentarer och bilder. En stor del av boken fokuserar på jämställdhet inom familjen, mellan mamma och pappa. På den ibland desperata strävan efter att allt ansvar ska vara lika delat. Boken väcker många tankar. Själv är jag just den typiska mamman som har stannat hemma hela föräldraledigheten med (ve o fasa) båda barnen. Jag är också den som har haft huvudansvaret, känns det som, om barnen och vardagen. Jag tycker däremot att det var något jag själv ville. Jag hade längtat efter barn, längtat bort från arbetslivet för en tid i alla fall. Så det var med glädje jag stannade hemma efter att både sonen och dottern hade fötts. Nu då jag läste boken började jag inse att jag kanske berövat pappan till barnen något värdefullt. Tro nu inte att pappan till mina barn inte umgicks alls med sina barn när de var små, det gjorde han. Han skötte dem med bravur, klarade av bajsblöjor och fick barnen att kikna av skratt.

Men tillbaka till boken. Jag fnissade ofta igenkännande åt kommentarer och beskrivningar. Åt mjölkläckage och skrikande bebisar på offentliga ställen. Maken Magnus kommentarer var också underhållande. En mycket läsvärd bok helt enkelt. En bok som åtminstone hos mig väckte tankar. Jag tycker ändå att jag är glad att jag inte läste boken innan jag fick barn själv, då skulle jag nog ha haft alltför dåligt samvete över de val jag ganska själviskt gjorde.