The Janus Stone

Del två i Elly Griffiths bokserie om arkeologen Ruth Galloway heter The Janus stone. Läste precis ut den på min Kindle. Ruth Galloway har vunnit mitt hjärta. I den första boken Crossing places tyckte jag att hennes övervikt kom fram lite väl många gånger, men i den här boken visste man vad man hade att vänta. Elly Griffith kan verkligen beskriva sina karaktärer. Man lär känna dem, tycker att de stiger ut ur boken. Ruth är nu gravid efter en natt med polisen Harry Nelson. De är inte ett par, Nelson är gift och har två flickor.

Upplägget är det samma som i första boken. Ben hittas i en utgrävning. Harry Nelson får hand om fallet och Ruth kallas in som expert. Ett annat skelett hittas på en byggarbetsplats, ett skelett som saknar huvud. Historierna utreds, riktigt otrevliga historier om barn som offrats och dödats. Mördaren försätter än en gång Ruth i livsfara. Riktigt spännande och bra upplagt tycker jag.

Vad är det som gör att man gillar de här böckerna så mycket? Bokvärlden vimlar ju av deckare av alla olika slag. Jag gillar i alla fall Elly Griffiths böcker till stor del pga språket. Jag har läst båda böckerna på engelska. Beskrivningarna av platser och karaktärer är så äkta att man kan se dem framför sig, föreställa sig miljön. Deckarhistorien i böckerna är inte heller fy skam trots att man ganska lätt kan räkna ut vem mördaren är. Nu ser jag fram emot att läsa tredje delen i serien, The house at Seas End, som hoppsan- just klickades hem till Kindlen...