måndag 9 oktober 2017
Lässvacka
Det verkar som om jag är inne i någon sorts lässvacka. Jag läser nog varje dag men tycks inte komma någon vart i böckerna. En liten ljusning såg jag ändå idag då jag var nära att missa min hållplats på väg till jobbet med bussen på morgonen. Med tanke på att bussen startade kl 6.00, jag inte somnade under färden (som räcker nästan en timme) och att jag fick rusa upp för att hinna stiga av tycker jag att det är ett gott tecken. Ett tecken på att en bok intresserar och fängslar. Vilken bok det är? Jo, Polis av Jo Nesbö. Det kanske är så att det ska till att vara Jo Nesbö för att få tillbaka läsglädjen? Dessutom måste jag ropa ut hur prima jag tycker att det är då man i Storytel kan läsa och lyssna, bara fortsätta där man blev. Då kan man ju lyssna medan man går till bussen och läsa när man sitter i bussen. Utmärkt!
söndag 24 september 2017
Döden ingen ser av Anne-Marie Schjetlein
Bild från förlaget |
Döden ingen ser är den tredje boken om kirurgen Andreas Nylund. Vi har fått träffa de flesta karaktärerna i de tidigare böckerna. Andreas tycks inte bli av med sitt förflutna men det verkar som om en lite vändning ändå är på gång.
Den allt mer pressade arbetssituationen har lett till flera vårdfel. Dessa vårdfel mörkläggs och slutligen leder de till att flera personer dör. Mycket mer än så kan man inte säga om handlingen utan att spoila.
Som sjuksköterska gillar jag att läsa böcker som utspelar sig i sjukhusmiljö. Det är bekant och hemtamt. Det finns ändå en liten risk att man blir besviken, att ens förväntningar blir för höga. Jag blir ändå inte det, trots att jag hade önskat att handlingen lite mer cirklade kring Lex Maria anmälningarna. Nu blev de lite på sidan om. Bokens handling och händelser kompenserar ändå detta. Det tar ordentligt fart i den sista tredjedelen och då kan jag inte lägga boken ifrån mig.
Summa summarum kan man säga att Anne-Marie Schjetleins böcker är medryckande deckare utan att vara alltför blodiga. Det händer hemska saker men den lite känslige läsaren kan gott och väl läsa hennes böcker. Den psykologiska spänningen byggs upp an efter för att kulminera i en explosion på slutet.
Tack till Bokfabriken för läsexemplaret!
måndag 18 september 2017
Den tiden på året och Emelie Schepp till Finland
Bild från fb-avenemanget |
Facebookflödet fylls av inlägg där förlagen visar sina boklådor inför bokmässan och fellow bokbloggare planerar bloggmiddagar och träffar. Författare presenterar sina monterprogram och seminarier. Det är just då man undrar varför i hela vida världen man inte själv är på väg till Göteborg om en dryg vecka. Då man slår fast höstens program känns det som ett förnuftigt beslut att inte åka till bokmässan men nu förstår jag inte alls mitt resonemang. Jag vet inte om sociala media gör situationen bättre eller sämre.
Lite kan jag lindra min mässlängtan inkommande onsdag då det på Akademiska bokhandeln i Helsingfors ordnas en Deckarlandskamp mellan Sverige och Finland. På scenen står Emelie Schepp, Eva Frantz och Max Seeck. Emelie är aktuell i Finland med sin andra bok som kommer ut på finska. Kul att hon vill komma och lansera också den här! Jag har precis tipsat två av mina arbetskamrater att läsa hennes böcker och båda gillar dem! Eva Frantz bok Blå villan kom ut på både finska och svenska samtidigt, ett bra drag av förlaget. Max Seeck har jag inte läst, men i den finska fb-deckargruppen är hans böcker omtyckta. Kanske man borde läsa en bok på finska också detta år?
onsdag 6 september 2017
Hjärtslaget i Rosengädda av Emma Hamberg
Bild från förlaget |
Vi får träffa Tessan, Farbod och Marta och alla andra gamla bekanta. Bror och Flatan flyttar in i stationshuset då de båda drabbats av hjärtesorg. Tessans restaurang är stängd för reparation efter att det regnat in i den och hon har inte riktigt hittat sin uppgift i samhället Rosengädda som nuförtiden blomstrar. Hjärtesorger blandas med övergivenhetskänslor och det blir ett litet kaos, ett kaos i bästa Rosengäddastil.
Det går inte att inte älska Rosengädda. Alla underbara människor som får vara precis dem de är. Jag är helt varm i hjärtat medan jag läser och det enda som grumlar läsningen är vetskapen om att detta är sista boken i serien. Vi kommer inte att återvända till Rosengädda. Alla borde läsa böckerna om Rosengädda. Trots sin komiska stil finns det ett viktigt budskap i böckerna, ett budskap som vi allra minst i dagens samhälle behöver ta till oss. Varje människa är viktig och ska accepteras som den hen är. Och kärlek och acceptans kan göra under.
Tack till Emma Hamberg för Rosengädda-serien och till Piratförlaget för att ni gett ut böckerna. Tack också för recensionsexemplaret!
söndag 3 september 2017
Angivaren av Jan-Erik Fjell
Bild från förlaget |
Anton Brekke från kriminalpolisen kallas till Fredrikstad för att utreda mordet på Norges rikaste man. Mordet ser ut att ha ekonomiskt motiv bakom sig men det visar sig snart att den tråden inte leder någon vart. I stället visar ledtrådarna till New York och händelser från 1960-talet. Anton tampas med sitt spelberoende och försöker hålla sig flytande. Han tar den unga polisaspiranten Magnus under sina vingars beskydd och tillsammans nystar de sakta men säkert upp trådarna.
Jan-Erik Fjell lyckas bra med sin deckardebut, både med själva historien och karaktärerna. Jag blir sugen på att läsa del två, Smugglaren, som kommer ut nu i september. Boken är inte rå och överdrivet våldsam, vilket ger den pluspoäng.
Tack till Harper CollinsNordic för recensionsexemplaret!
onsdag 30 augusti 2017
Vad heter ångest på spanska av Michaela von Kügelgen
Bild från Förlaget |
25 år gamla Erika är nyutexaminerad jurist och har en sambo och egentligen allt man kan önska sig. Ändå känner hon sig inte nöjd med tillvaron. Förhållandet havererar och hon reser till Ecuador för att komma ifrån allt som fallit över henne därhemma. Resan blir inte vad hon tänkt sig och det visar sig vara svårt att fly känslorna och tankarna.
Jag har lite i smyg följt med författarens skrivprocess på hennes blogg kuggeskriver. Jag gillar språket, miljöbeskrivningarna och att det fanns såpass olika karaktärer i boken (trots att jag kanske inte helt fullt ut älskar dem alla). Erika råkar ut för en hel del under sin resa och till en viss del kan jag känna igen mig själv då jag som 22-åring for iväg för att jobba till London. Min tid där kan inte alls jämföras med Erikas men jag känner igen tankarna och funderingarna. Jag hade ingen kris men visst tyckte man att man var odödlig och klarade av vad som helst.
Boken är lättläst och man läser den snabbt. Det känns som om den var riktad till lite yngre läsare men en 40+:are njöt också av den. En riktigt bra debut med ett synnerligen snyggt omslag.
Tack till Förlaget för recensionsexemplaret!
söndag 27 augusti 2017
Tapaamisessa Emelie Schepp
Elokuun alussa kävin Gotlannissa, Crimetime Gotland
dekkarifestivaaleilla. Siellä minulla oli ilo ja kunnia saada juttutuokio Emelie Scheppin kanssa, yksi Ruotsin johtavista dekkarikirjailijoista. Kirjoitin jutun
tapaamisesta ja Emelie kysyi voisinko kääntää sen myös suomeksi. Siksi tässä
kerrankin teksti suomeksi minun blogissani. Pyydän etukäteen anteeksi kielioppivirheitä.
Teksti on vapaasti käännetty, ei ihan sana sanalta.
Emelie Sheppiltä on näinä päivinä Ruotsissa julkaistu neljäs
kirja syyttäjä Jana Bertzeliuksesta. Suomeksi on julkaistu ensimmäinen kirja,
Ikuisesti merkitty ja toinen, Valkoiset jäljet julkaistaan syyskuussa.
Olen jo muutaman kerran aikaisemmin tavannut Emelie Scheppin
ja joka kerta hämmästyn siitä miten mukava ihminen hän on ja miten helppo hänen
kanssa on jutella. Tuntuu vähän siltä että tunnen hänet. Juttelimme niitä näitä
ennenkuin tulimme aiheeseen kirjoittaminen ja kirjat syyttäjä Jana
Berzeliuksesta.
Emelie kustansi ensimmäisen julkaisunsa itse. Kirja
Ikuisesti merkitty (Märkta för livet) tavoitti suuren suosion ja pian
kustantamo nappasi Emelien. Tänään hän on suuren kansainvälisen kustantamon
Harper Collinsin kirjailija. Emelie on kirjoittamisessaan turvallinen ja tietää
mitä haluaa mutta toteaa että kustantamon tiimistä on suuri apu. Vaikka on hyvä olla nöyrä ehdotuksille on kirjailijalla kuitenkin viimeinen sana jotta
kirjasta tulisi mahdollisimman hyvä. Kannattaa kuitenkin luottaa vaistoonsa.
Tällä hetkellä Emeliellä on sopimus kustantamon kanssa
kuudesta kirjasta mutta ilokseni Emelie kertoi että hänellä on useampi tarina
sisällään. Toivottavasti hän saa sopimuksen myös jatko-osille. Luulisin että
se ei ole ongelma! Emeliellä on perustarina Janasta selvillä itsellään,
mutta ei ole hahmotellut paperille mitä tulee tapahtumaan missäkin kirjassa,
koska hän ei vielä tiedä kuinka monta kirjaa Janasta tulevaisuudessa tulee. Tämän
takia tapahtumat kehittyvät sitä mukaan kuin uusia kirjoja ilmestyy. Emelie
tietää mihin asti hän haluaa päästää Janan joka kirjassa mutta kirjassahan on
ne muutkin tapahtumat kuten rikos ja sen tutkinta joten on tärkeä pitää
punainen lanka koko kirjan läpi, varsinkin kun on kyse sarjasta. ”Kaikkia
hahmojahan ei voi murhata ja sitten aloittaa alusta” Emelie naurahtaa. On
tärkeää että hahmot kehittyvät ja saavat haasteita jotka ratkotaan koko sarjan
aikana tai sitten vain yhdessä kirjassa. Haasteellista on saada kaikki palikat
paikalleen.
Emelie kertoi että on vaikeaa päästää kirjasta irti kun se
lähetetään painettavksi. Kun kirjailija on uppoutunut kirjoittamiseen hän elää
hahmojen kanssa ja tuntuu tyhjältä luopua heistä. Hahmot seuraavat Emelien
uniin. Hän on useita kertoja nähnyt unta siitä miten hän itse tappelee,
ominaisuus joka on todella kaukana Emelien luonteesta.
Kun juttelemme vapaa-ajasta ja perhe-elämästä Emelie sanoo
että hän kokee että häenllä on sopivasti aikaa perheelle vaikka kirjoittaakin
uutta kirjaa. Emelie kirjoittaa kotona kellarissa joten hän on kotona kun
lapset tulevat koulusta. Hän kirjoittaa strukturoidusti 8–17 mutta
muokkausvaiheessa työpäivät saattavat venyä jopa 20-tuntisiksi. Tämä vaihe
kestää kuitenkin vain rajoitetun ajan joten Emeilen mielestä tämä ei ole
ongelma. Kun kirja julkaistaan on toinen intensiivinen työvaihe joka tarkoittaa
paljon matkustamista. Emelie pyrkii matkustamaan miehensä Henrikin kanssa ja
heillä on hyvä verkko jotka huolehtivat parin lapsista matkojen aikana. Nämä
matkat ja muut työtehtävät kirjan parissa kestävät rajallisen ajan ja Emelie
tietää että kohta on taas enemmän aikaa perheelle. Kunnes kaikki alkaa taas
alusta seuraavan kirjan kanssa. (Mielestäni tämä saisi tapahtua mahdollisimman
pian)
Kirjailijana oleminen ei tarkoita ainoastaan kirjoittamista
tänä päivänä. Asiaan kuuluu paljon julkisuutta. Samalla kirjailijan on tärkeää
priorisoida kirjoitusaikaa jotta kaikki aika ei kulu muihin tehtäviin. Henrik
on Emelielle suuri apu koska hän hallitsee Emelien kalenteria ja tapaamisia.
Tämä vapauttaa Emelielle enemmän aikaa kirjoittamiseen.
Emelien mieletä ei ole raskasta olla julkinen henkilö. Hän
nauttii tapaamisista lukijoiden kanssa ja haluaa pitää matalan kynnyksen
heihin (meihin). Hänhän on vaan tavallinen ihminen, tavallinen lukija. Arvostan sitä
että Emelie haluaa olla lukijoiden käytettävissä jotta jopa minä uskallan
jutella hänen kanssaan. Emelie haluaa tavata ja jutella lukijoiden kanssa, ei
vaan tunnin verran kirjoittaa allekirjoituksia kirjamessuilla. Mieluummin hän
seisoo koko päivän messuilla ja juttelee ohikulkijoiden kanssa.
Kannattaa käydä tapaamassa Emelie kun hän tulee Suomeen
syyskuun loppupuolella. Hän on lämminhenkinen, avoin ja sydämmellinen ja hän on
oikeasti iloinen siitä että me luemme hänen kirjojaan.
Olen iloinen ja kiitollinen hetkestä jonka sain viettää
Emelien ja hänen miehensä Henrikin kanssa. Olen tässä blogissani 21.8
julkaissut arvosteluni sarjan neljännestä kirjasta, Pappas pojke. Ellet ole
vielä lukenut Emelien kirjoja, olet onnekas. Sinulla on nimittäin
erittäin hyvä kirjasarja lukematta. Tiedät varmasti tunteen kun melkein toivoo
että ei olisi vielä lukenut sarjaa ja saisi uppoutua siihen. Se
tunne.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)