Ni älskar dem inte av Belinda Bauer

Dagen efter att jag fått Belinda Bauers bok som recensionsexemplar i digitalt format gick min Kindle sönder. Tala om otur... Eftersom jag så väntat på den här boken, kunde jag inte vänta tills jag skaffat mig en ny läsplatta. Så jag satte igång och läsa på datorn. Jag läste med Calibre, programmet man använder då man vill konvertera e-böcker till Kindle-format och föra över dem till läsplattan. Jag måste säga att det fungerade riktigt bra att läsa på datorn, men nog saknar jag Kindlen.

Bok tre av Belinda Bauer är helt klart bäst hittills, enligt min mening. Vi återser bekanta personer från tidigare böcker, och lär också känna några nya. Så om du inte har läst de första två, Mörk jord och Skuggsida ska du nog göra det före du läser den här.

Barn försvinner från bilar. Kidnapparen lämnar efter sig en lapp där det står "Ni älskar dem inte". Polisen har inga spår och hängs ut i media. Det är egentligen allt jag vill berätta om handlingen. Bauers böcker har inte ett rasande tempo. Vikt sätts på personskildringarna och beskrivningarna av omgivningen. Den lilla byn Shipcott och Exmooreheden, det är bara så brittiskt att man inte kan annat än gilla det. Människorna är vanliga människor, med goda och mindre goda sidor. De känns trovärdiga och levande.

De flesta har gillat Mörk jord bäst, men jag går nog lite mot strömmen. Jag tycker att Ni älskar dem inte är helt bäst av Bauers böcker. Undrar om det blir ännu fler?

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

En kvart om dagen

I dotterns skola har man dragit igång läsprojektet En kvart om dagen. Det går ut på att vi som föräldrar ska läsa högt för barnen en kvart om dagen. I skolan läser läraren också högt för barnen. Som boktokig kan man ju inte annat än gilla ett sådant projekt. Fyra dagar har vi nu stängt av tv:n och läst ur en bok. Riktigt mysigt. Att dessutom också mannen läst de kvällar jag inte varit hemma tycker jag att är extra kul. Jag hade tänkt att vi skulle börja läsa Harry Potter, men det ville inte dottern. Det är pojkböcker enligt henne. I stället blev det en hästbok, Kusligheter på stall Pegasus. Ikväll tog vi paus med den boken och började med Schlagersabotören i stället. Sedan barnen lärde sig läsa så har jag blivit lat med att läsa högt för dem. Nu efter fyra dagar känns det som om det här är en vana man kunde fortsätta med också efter att projektet är slut i skolan. Kanske vi kommer till Harry Potter böckerna ännu en vacker dag. Jag har ju inte heller läst dem, så jag skulle gärna göra det:)

Salvadoreñja av Cecilia Samartin

För en tid sedan vann jag boken Salvadoreñja, skriven av Cecilia Samartin, på Feelgoodbibliotekariens blogg. Jag är lite hooked på tävlingar och är gärna med och prövar lyckan om det i vinstpotten finns något som väcker mitt intresse. Jag blev jätteglad då jag fick meddelande om att jag vunnit boken. Nu har boken rest fram och tillbaka mellan jobbet och hemmet och idag läste jag slut den. Det jag först av allt vill säga är att det aldrig tidigare hänt att jag fått kämpa emot tårarna mitt i en välfylld buss på morgonen, men idag var det riktigt nära att det skulle ha blivit översvämning i ögontrakten. Redan det tycker jag att säger en hel del om boken. Det är en vacker historia som smygande växer till sig.

Boken handlar om Ana som växer upp i en liten by i El Salvador. Då inbördeskriget når deras lilla by slås Anas liv i spillror och hon blir föräldralös. Hon lyckas fly och tar sig tillsammans med en nunna till USA. De bosätter sig i ett kloster och Ana växer upp till en ung kvinna. Hon tar, lite motvilligt, anställning som barnflicka hos familjen Trellis. Där upptäcker hon att det bakom den lyxiga fasaden i hemmet döljer sig förvirrade och ömtåliga själar. Anas relation till de olika familjemedlemmarna är inte alltid helt okomplicerad, men hennes kärlek till dem alla lyser igenom. Hon sätter alla sina egna behov åt sidan och hänger sig åt familjen på heltid.

Historien berättas med nutid varvat med dåtid. An efter får läsaren veta mera om tiden då Ana först kom till familjen, samtidigt som läsaren också får följa med en kamp i nutid. Trots att nutid och dåtid blandas i varje kapitel blir det inte rörigt. Boken håller ett måttligt tempo, lika harmoniskt som Ana själv. Definitivt en bok värd att läsa. Jag är glad att jag vann den, hade säkert missat den annars. Tack till Feelgoodbibliotekarien för boken!

Septembers böcker

September blev den sämsta läsmånaden i mannaminne för mig, endast två lästa böcker. Trots det känns det som om månaden varit fylld med bokliga aktiviteter, men bokmässan som kronade allt.

Turkanarapporten av Christian Unge läste jag på Kindlen innan den gick sönder. Författaren mejlade mig och frågade om jag ville läsa hans bok. Boken handlar om kirurgen Martin Roeyken, vars liv är i spillror. Han har tagit emot ett uppdrag som läkare i Kenya, för Läkare utan gränser. Där förälskar han sig i antropologen Nadine Zaoui och livet efter det havererade äktenskapet känns redan ljusare. Nadine försvinner under en forskningsresa i Turkanaprovinsen. Före sin avfärd hade Nadine hunnit berätta en del om sin forskning, och det går nu upp för Martin att forskningen belyser en medicinsk gåta som med alla medel måste skyddas. Martin ger sig iväg för att hitta och rädda Nadine.

Boken verkade mycket lovande. En kirurg, en forskare, uppdrag i Kenya. Upplägget lovade mycket. Tyvärr fick den medicinska biten bara en liten del i boken. Det märks att författaren själv jobbat med Läkare utan gränser, skildringarna känns trovärdiga och är väl beskrivna. Sedan själva intrigen. Det var inte det jag ville ha ut av boken. Jag skulle hellre ha läst mer om läkarens jobb i Kenya. Trots det så blir det riktigt spännande och jag läser vidare. Sista delen av boken känns inte riktigt trovärdig, så boken får bara två stjärnor av mig på goodreads. It was ok.

Den andra boken jag läste i september var The Likeness av Tana French. Den däremot var helt suverän! Polisen Cassie Maddox kallas till en brottsplats. Då hon anländer upptäcker hon att mordoffret ser precis ut som hon själv. Nu vill den ledande detektiven att hon ska hoppa in "undercover" i offrets liv för att kalla fram och avslöja mördaren. Det här gillar jag. Cassie försöker infiltrera sig i den tighta grupp vänner som bor tillsammans i en gammal herrgård utanför Dublin. Det är svårt att återge händelserna utan att det ska låta som en parodi, som en dålig film. Den här boken är så mycket bättre än den första, In the Woods. Den har spänning och intriger, kärlek och vänskap. Jag måste nog sluta skriva om boken nu, jag hittar inte ord som ger den rättvisa. Läs den i stället.

Dagens belöning

Har tillbringat några timmar på Cirkus Finlandias cirkusföreställning med barnen idag. Det ska genast klargöras att jag inte är någon cirkusmänniska. Jag vet inte vad det är, men jag gillar det inget vidare. Eftersom barnen däremot tycker att det är nästan det bästa man kan hitta på att göra en solig lördag och vi via jobbet fick köpa biljetter till halva priset gav jag efter och slog till. Föreställningen gick av stapeln i Helsingfors, vilket innebar att vi åkte bil till förorten och därifrån metro (tunnelbana). Efter föreställningen tog vi ett varv via järnvägsstationen och Pocket Shop där, ni vet där som bokbabbel jobbar. Jag tänker nämligen som så, att om jag står ut med en cirkusföreställning så kan jag nog få en (läs tre) belöning efteråt. Här ser ni vad jag fick för belöning. Blev en riktigt bra dag i alla fall...:)

Bokmässesagan

Sonen hade till min födelsedag idag skrivit en saga till mig. Han gav mig lov att publicera den här på bloggen. Jag skriver med de skrivfel han hade, för att det ska bli autentiskt:)

Bok messan

Det var en gong 2 syskon som hette Marika och Camilla. De skulle fara till Göte borg på bokmessa. När de var framme vid bok messan gick de in. Då sa Camilla: -Oj, så många böcker. Jag tror att jag svimmar. Då sa Marika: Jag vet! De var där en dag sen for de hem. Då sa Marika: -De var roligt! Då sa Camilla: -Jag vet!

Under sagan stod det ännu böcker, böcker, böcker, böcker, böcker.

Jag vågar påstå att han känner sin mor (och moster) ganska väl:)

Knappen

Nästan tre veckor innan bokmässan beställde jag och en stor del av #boblmaf en sådan där knapp som man bär på kulturkoftan så att andra bokbloggare, kanske någon författare eller i alla fall någon förläggare lägger märke till en och kommer fram för att prata. Det blev en maraton-mening... De flesta fick sin knapp i god tid till bokmässan, men inte jag... Då jag kom hem från Göteborg väntade den här hemma på mig, så nu får jag väl hålla reda på den till nästa år. Får se om jag vågar ta den på mig på Helsingfors bokmässa om några veckor. Det kan ju hända att jag springer på en viss Bokbabbel, men jag vågar vid det här laget tro att hon skulle känna igen mig utan knapp:) Annars lär det inte vimla av bokbloggare på den mässan, inte svensktalande i alla fall. Det kunde ju nog vara helt kul att få kontakt med någon finsktalande bloggare också. Kanske jag vågar ha den på mig... Så här ser den i alla fall ut.