I Stalker har det gått över ett år sedan förra boken, Sandmannen, slutade. Joona Linna försvann i slutet av den boken och har nu dödförklarats. Det finns ändå ännu de som tror att Joona lever. På rikskriminalen har en ny bekantskap, Margot Silverman, fått ta itu med ett bestialiskt mord. Innan mordet skedde skickades en filmsnutt till polisen, en filmsnutt där någon filmat offret genom dennes fönster. Margot kallar in hypnotisören Erik Maria Bark för att få hjälp med utredningen. Mordet påminner nämligen om ett bestialiskt mord som begicks för nio år sedan och prästen Rocky Kyrklund har varit förvisad till rättspsykiatrisk vård för dådet sedan dess. Nu vill Margot att Erik ska försöka få fram fler detaljer om det gamla mordet för att komma framåt i den nya utredningen.
Som ni märker är det upplagt för sträckläsning. Jag har slukat de tidigare fyra böckerna, och Stalker är minsann ingen besvikelse. Inga problem med att hålla sig vaken i bussen på väg till jobbet i arla morgonstund minsann. Ibland fick jag påminna mig om att andas, speciellt i slutet. Det var högt tempo och minst lika rysligt som i början. Stalker är nog den bästa hittills. Jag tror jag konstaterar det efter varje bok ... Tur att författarna har lovat att det ska bli 8 böcker, jag är inte beredd att sluta här.
Jag är en inbiten Kepler-fan. Jag köper nästan vad som helst. Visst kan jag se att det är lite väl otroligt ibland och att Margots stora gravidmage nämns lite väl många gånger. Men när det är tillräckligt bra så gör det inget att det då allt redan hänt händer det ännu lite till som gör allt ännu lite värre. Ska bli intressant att se vad paret Androhil har för planer för Joona Linna utgående från hur Stalker slutar. Nu återstår bara en evighetslång väntan på nästa bok.
Tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplaret!
