Släcka, larma, rädda i Rosengädda av Emma Hamberg

Det var en liten chock jag fick då jag läste Rosengädda nästa av Emma Hamberg för ganska exakt ett år sedan. Alla excentriska karaktärer förvirrade mig, men samtidigt fascinerades jag av dem. Karaktärerna fastnade hos mig och jag har verkligen väntat på den här boken.

I Larma, släcka, rädda i Rosengädda är det Tessan som är i händelsernas mitt. Hon fick ju som bekant ta över stationshuset i Rosengädda av Jane. Nu håller hon på att renovera det och planerar sin restaurang som hon ska driva där. Hon har sällskap av geten Bella. Samtidigt som hon spacklar och målar provar hon ut recept, det ena godare än det andra. Efter ett möte med byarådet blir det bestämt att brandinspektören Jonny ska hjälpa Tessan att renovera. Jonny är en före detta brandman som inte klarade av fystestet och ny blivit degraderad till inspektör. Han brukar fördriva kvällarna ensam hemma i tv-soffan och titta på delfinfilmer och gråta. Tessan och Jonny utvecklar en vänskap där de båda får vara sig själv utan att behöva skämmas.

Jag vill inte avslöja mer än det av handlingen. Det är lätt att avslöja för mycket. Boken måste upplevas. Känslan är härlig, trivsam. En feelgoodroman av första klass. Jag vill ta mitt pick och pack och flytta till Rosengädda. Där får man vara sig själv, bara man en gång vågar avslöja sanningen. Trots viss dramatik vilar själen då man läser boken. I första boken minns jag att jag till en början hade svårt med karaktärerna, men nu bara älskar jag dem. Jag har väl lärt känna dem nu och trivs tillsammans med dem. Skulle inte vilja vänta ett år till tills nästa del kommer ut. Jag har i alla fall för mig att serien skulle bli en trilogi. En sak är säker; Vi ses igen Rosengädda!

Tack till Piratförlaget för recensionsexemplaret!

Vinterkriget av Philip Their

Philip teir är för oss finlandssvenskar känd som journalist och kulturchef för Hufvudstadsbladet, den största svenska dagstidningen i Finland. Vinterkriget är hans debutroman. Titeln på boken gör att man direkt associerar till krigstid, men boken utspelar sig i nutid och beskrivs som en äktenskapsroman.

Max Paul är professor i Sociologi vid Helsingfors universitet. Han är gift med Katriina och har två vuxna barn samt två barnbarn. Katariina jobbar med personal- och rekryteringsfrågor på Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt. Det har egentligen inte så stor betydelse för boken och handlingen, men i riktiga livet är det min arbetsgivare, så det var lite kul. Romanen utspelar sig under årets kalla månader, vilket bokens titel antyder på. Äktenskapet står i fokus, både Max och Katriinas äktenskap och i boken som Max skriver på. Max och Katriinas äktenskap har under en längre tid gått på med en slentrian och Max känner sig allt mer förbigången och åsidosatt. Miljöer boken utspelar sig i är Helsingfors, London och till en del i Kristinestad och Manila.

Teir skriver riktigt bra. Humorn lyser ofta igenom och ibland blir det sarkatiskt. Samtidigt är tempot lågmält, livet lunkar på, det som sker, sker. Redan efter första meningen vet man varthän det bär;

"Det första misstaget Max och Katriina gjorde den vintern - och det skulle göra många misstag före skilsmässan - var att frysa ner barnbarnens hamster."

Det är kul att som omväxling läsa om miljöer som man känner igen. Max rör sig i Helsingfors, runt Tölöviken, och de platserna har man själv rört sig på. Språket är lätt och bekant. Man känner igen det finlandssvenska i språket och det känns hemvant. Skulle vara intressant att höra om en svensk reagerar på det.

Som sammanfattning kan sägas att jag njöt av att läsa boken. Jag gillade karaktärerna, de var väl genomtänkta och känns älskade av författaren. Det som är extra kul är att boken kommer att översättas till engelska. Det är ingen självklarhet för en finlandssvensk författare, så jag skickar mina varmaste gratulationer till Philip Teir och tackar för den fina läsupplevelsen. Köp boken och läs om det finlandssvenska livet!

Tack till Schildts & Söderströms för recensionsexemplaret!

Slö Lördag

Efter en ganska tung arbetsvecka känns det skönt med ett par lediga dagar som inte är fyllda med program. Vädret är grått och trist, perfekt för läsning. Barnen har sina småkusiner på besök, så de underhåller sig själva. På buzzfeed kan man hitta alla möjliga skojiga listor, bla den här: 17 Problems Only Book Lovers Will Understand. Kika in om du känner igen dig! Där hittar du också 16 bokhandlar man bör se innan man dör.

Hur gick det med sommarläsningen?

Den andra juni publicerade jag inlägget Tag: Sommarläsning. Nu då sommarsemestern är ett vagt minne blott (har jobbat fem veckor redan...) och då barnen idag börjat skolan igen, så är det väl dags att kolla upp hur det gick med den planerade läsningen.

På frågan om vilka fem böcker är ett måste den här sommaren svarade jag:

Andra andningen av Sofie Sarenbrandt
En man som heter Ove av Fredrik BackmanInsurgent av Veronica RothCasual Vacancy av J.K. RowlingNattsländan av Katerina Janouch

Av dessa böcker har jag läst fyra och håller på med den femte. Casual Vacancy går lite trögt, men är snart halvvägs och tänker inte ge upp. Har fått höra från säkra källor att det blir bättre, så nog ska det lösa sig. Så jag är riktigt nöjd med min sommarläsning, idel bra böcker. Att jag dessutom läst det jag planerade göra, är lite av en sensation. Jag är en lustläsare, så jag kan ändra åsikt om jag inte just då känner för att läsa just den boken som skulle ha varit i tur. Det händer ofta att jag planerat läsa en viss bok till nästa och när turen kommer till den, så känns det helt fel. Därför  känns det ganska kul att jag hållit fast vid min planerade läslista.

Hur gick det för er andra?

Läser just nu

I veckans bokblogssjerka frågar Annika "Vad läser du just nu?" Det är en fråga som jag hade orkat svara på även om jag inte hade haft ledig dag idag. Under de senaste veckorna har jag inte orkat delta i jerkan efter arbetsveckan och kvällarna fyllda med en massa program. Men nu är jag tillbaka!

I handväskan har jag Kindlen. På den läser jag just nu You had me at Hello av Mhairi McFarlane. En bok som det skrivits mycket gott om. Jag har bara läst en tredjedel ännu, så jag vet inte ännu vad jag tycker om den.

I vardagsrummet har jag Philip Teirs nya bok Vinterkriget. Finlandssvensk författare och journalist som 16.8 ger ut sin debutroman. Recensionsexemplar från Schildts & Söderströms. Började på boken igår och slogs genast av hemtrevligheten i det finlandssvenska, bekanta i boken. Ska strax läsa vidare i den.

På sängbordet har jag The casual vacancy av J.K. Rowling. Tog äntligen tag i den men vill inte riktigt komma in i den. Håller på att somna då jag ska läsa den. Det brukar jag inte vanligtvis göra. Vet inte om det beror på boken eller jobb+kvällsprogram+senare läggningstider än vanligt. Förväntar mig nog ännu att fastna i den trots att den inte fått så bra kritik.

På telefonen läser jag The other hand av Cris Cleeve. Den boken har jag hållit på med i ett år snart. Jag läser sällan på telefonen, bara då jag av någon orsak inte har något annat till hands. Det händer sällan. Man kan säga att telefonen är en sorts trygghet ifall man glömmer boken hemma. Då jag för några veckor sedan köpte en ny telefon, fick jag lite mera inspiration att läsa också på telefonen. Kanske jag rentav läser klart boken innan ett år har gått sedan jag började.


Ska bli kul att se vad ni läser! Följ kommentarslänkarna i Annikas inlägg du också!

I Tove Janssons fotspår

Medan det har varit alldeles tyst och slött på bloggen har jag bland annat jobbat och läst och firat sommaren med den bästaste kören. Vi har varje år sommarfest hos någon korist. I år hade alten Micky bjudit in oss till sitt sommarställe på Pellinge. Egentligen är det hennes mormors ställe. Vi tackar för gästfriheten och för en härlig kväll!

Förr i tiden hyrde folk på landet ut sina hus till rika stadsbor. Själv flyttade familjerna in i något uthus medan stadsborna semestrade på landet. Tove Janssons familj brukade hyra ett hus på Pellinge, en ögrupp utanför Borgå, staden där jag bor. Huset som den Janssonska familjen hyrde är huset där Mickys mormor bor. Huset är byggt 1846. Tove och Mickys morfar blev bästa vänner under somrarna som Tove tillbringade på gården. De höll kontakten så länge de levde.

På gården fanns en utetupp. Tove fördrev "tuppsittartiden" med att sitta och rita på väggarna. På den tuppen föddes mumintrollet och i skisserna kan man känna igen fraser och bilder från Toves produktion. Idag finns inte de ursprungliga bilderna kvar, dem har museiverket tagit hand om. Invånarna har ändå fått en reproduktion av skisserna. De hänger nu i ett av husen på gården. Vi fick ta oss en titt på dem. Det var riktigt mäktigt att stå och titta på teckningar som självaste Tove Jansson har ritat.


















Tove byggde sin första stuga på en holme strax utanför gården. Den stugan finns inte kvar längre. Troligtvis använde hon en del av det virket till huset på Klovharun, som senare blev hennes tillflykt. För en boktok kändes det riktigt mäktigt att få vandra på samma stigar som Tove Jansson har vandrat på och titta in i tuppen där världens första muminroll ritades.

På den lilla holmen byggde Tove sin första stuga

Här kan man skymta världens första mumintroll. Snorken står det under.

Inlägg on Tove i morgon

Idag skulle jag ha publicerat ett inlägg om hur jag vandrat i Tove Janssons fotspår. Nu blev det inte så, då jag inte har listat ut hur jag ska få bilderna från min nya telefon överflyttade så att jag kommer åt dem till bloggen. Mitt it-stöd är inte hemma ikväll, så inlägget får lov att vänta tills i morgon. Så hoppeligen får ni i morgon se det första mumintrollet ritat av Tove Jansson här på bloggen.