måndag 16 januari 2017

Kall, kall jord av Adrian McKinty

En bok som utspelar sig på 1980-talets Nordirland, mitt bland exploderande bomber, hungerstrejker och kravaller är inte precis vardagsmat för mig. Ändå håller spänningen i sig och jag läser hela boken från pärm till pärm. Eller kanske just därför. Jag är tillräckligt gammal för att från barndomens nyhetssändningar komma ihåg inläggen om Nordirland och IRA.

I Kall, kall jord utreder kriminalinspektör Sean Duffy två mord, som till en början inte tycks ha något med varandra att göra men som senare visar sig vara kopplade. De mördade visar sig vara homosexuella, vilket i sig är olagligt på Nordirland vid den här tiden.

Historien är väl skriven. Miljöerna och personerna beskrivs klockrent och man tar sig till staden Carrickfergus och förväntar sig varje morgon hitta en bomb under sin bil. Det är nog språket och miljöbeskrivningarna som får mig att fortsätta läsa trots att jag inte dras till "historiska" berättelser. Och visst är upplösningen genialisk. Lite snabbare upplösning av historien hade gett lite fler stjärnor. Det blev lite utdraget, men spänningen infann sig till slut.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

1 kommentar:

  1. Åh, så skönt! En positiv recension :) Har bara läst en som var ganska dålig och kände inte alls för att läsa boken då...

    SvaraRadera