tisdag 26 juli 2016

Ugglan dödar bara om natten av Samuel Björk

Ugglan dödar bara om natten är den andra boken om kriminalkommissarierna Holger Munch och Mia Krüger. Läs om handlingen här.

Samuel Björk är Norges nya Jo Nesbö. Andra boken är precis lika bra som den första, Det hänger en ängel ensam i skogen. Historien är riktigt ruggig och karaktärerna är skruvade men ändå så "likable" att man gillar dem. Historien flyter bra på och det blir inte tråkigt trots att utredningen stampar på stället och kriminalarna inte har mycket att gå på. Avslutningen är riktigt spännande och skruvat, jag är glad över att historien skrivs till slut och inte slutar för tidigt.

Jag har inget att anmärka på, läs Samuel Björk om du ännu inte har gjort det! Jag väntar ivrigt på nästa bok.

Tack till Wahlström & Widstrand för recensionsexemplaret!

söndag 24 juli 2016

Störst av allt av Malin Persson Giolito

För nio månader sedan inträffade en tragisk skolskjutning i Djursholms allmänna gymnasium i Stockholm. Nu börjar rättegången för en av de överlevande, Maja, som anklagats för att varit med och planerat dådet.

Citatet
"Jag vet inte hur jag ska orka lyssna. Men det är farligt att släppa på koncentrationen. För då kommer ljuden. Ljudet när de kom in i klassrummet och drog bort mig, ljudet när Sebastians skalle föll i golvet, det lät ihåligt. Det dånar i mig, så fort jag inte passar mig kommer det tillbaka. Jag pressar naglarna in i mina handflator, försöker ta mig därifrån. Men det hjälper inte. Min hjärna släpar alltid tillbaka mig till det där jävla klassrummet."
är ett utmärkt exempel på tonen i boken. Varje mening är skarp som ett skott, så rätt på varje ställe. Tonen är lågmäld, historien berättas rakt och rått. Det är inte bara en bok om en rättegång utan också en historia om kärlek och förtvivlan, om ett hårt liv i de rikas värld. Och det är inte någon vacker historia. Droger, alkohol, våldsamheter och vilda fester präglar parallellhistorien, Majas berättelse om de bakomliggande händelserna.

Störst av allt är helt klart sommarens fullträff. Boken skiljer sig från andra kriminalhistorier och jag vill ha mer. Böcker som den här är just det som får en boktok att gå upp i extas, själva kärnan i frågan varför jag läser. Att bli knockad av en bok är bästa känslan. Det händer inte så ofta, men då det händer blir man salig.

Tack till Wahlström & Widstrand för recensionsexemplaret!

torsdag 7 juli 2016

Nya böcker


Som jag har väntat! Äntligen trillade Malin Persson Giolitos och Samuel Björks nya böcker in i min inkorg, tack för det Wahlström & Widstrand! Lagom inför Londonresan dessutom. Visserligen ska jag sitta på skolbänken i London, men flygresor och pendling till och från college är ju prima lästid. Och kniper det, så finns det någon bokhandel i London där jag kan fylla på lagret ...

Vilken är den bästa bokhandeln i London? Vart lönar det sig att ta sig? Tipsa gärna!

onsdag 6 juli 2016

Tana French och jag

Jag läste igår ut Broken Harbour av Tana French och gav den tre stjärnor av fem på Goodreads. Jag tror jag satte morgonte't i vrångstrupen på Bokbabbel, då hon utropade på Goodreads att jag borde ge fler stjärnor. Jag tvekade länge mellan tre och fyra stjärnor men det blev tre pga att tempot i boken är ganska långsamt. Det är inte action från början till slut och det behöver inte heller vara det. Deckare med långa diskussioner och förhör av misstänkta, analyser av teorier har sin plats i min bokhylla men de fängslar inte mig riktigt helt. Det som skulle tala för en fjärde stjärna för boken är språket. Tana French har ett flytande språk, ett vackert sätt att skriva om hemska händelser. Hon beskriver också karaktärerna så att man lär känna dem och känna med dem. Jag gillar också att varje bok handlar om olika personer, det blir en serie men ändå inte. Det har också en plats i litteraturen, alla serier behöver inte hänga ihop och handla om samma personer i varje del. Fräscht tycker jag. Tre stjärnor ger jag en bok jag tyckt om och inte haft några större anmärkningar på. Ett gott betyg.

Mitt förhållande med Tana French är alltså varmt men jag är inte helt hänförd. Jag kommer att läsa följande bok, The Secret Place, men kastar mig inte över den på direkten. Del 6 i Dublin murder squad, The Tresspasser kommer ut i September.

fredag 1 juli 2016

Den mörkaste hemligheten av Alex Marwood

Ni vet känslan av böcker som kryper en under skinnet. Som håller en kallsvettig hand runt ens hjärta och man kan inte släppa taget om boken. Just precis så känner jag när jag läser Alex Marwoods senaste bok Den mörkaste hemligheten. Jag minns att jag hade lite liknande känsla då jag läste Granne med döden och Onda flickor men jag kunde inte ändå riktigt tro att den här kunde vara lika bra.

Boken är egentligen ett virrvarr av olika personers berättelser om händelsen under ett veckoslut år 2004, ett veckoslut som resulterade i att lilla tre år gamla Coco försvann spårlöst efter hennes pappas 50-års fest. Händelserna år 2004 varvas med nutid, berättelsen kring Cocos pappas begravning. Flera dysfunktionella familjer är inblandade och då det fruktansvärda skedde var en hel del alkohol och droger inblandade. Sanningen mörklades och först nu ca 12 år senare kommer sanningen fram, eller är det sanningen?

Det är skruvat, riktigt skruvat och det är först på sista sidan vi får veta vad som egentligen hände. Jag hade mina aningar, men ändå hade jag inte trott att det var så skruvat. Den mörkaste hemligheten är verkligen den mörkaste hemligheten.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!