måndag 10 mars 2014

Bridget Jones: mad about the boy av Helen Fielding

Alla har väl åtminstone sett filmerna om Bridget Jones, som baserar sig på Helen Fieldings böcker, Bridget Jones dagbok och På spaning med Bridget Jones. Själv har jag nog läst böckerna fast det är filmerna jag minns. Rene Zellweger, Colin Firth och Hugh Grant, det är dem jag ser framför mig då jag tänker tillbaka på filmerna. Nu är Bridget Jones tillbaka. Hon har fyllt 50 år, har två små barn. Annars är hon precis samma Bridget som tidigare. Bekymren är också de samma som tidigare. Det nya är sociala media, och det är inte det lättaste att veta hur man ska uttrycka sig för att inte förlora följare på twitter. Bridget försöker bolla vardagen, fylld av barnhämtningar och matlagning, med längtan efter kärlek och närhet.

Det är med blandade känslor jag läser boken. Jag fnissar åt alla Bridget-typiska tokigheter, men suckar också lite åt att hon verkligen inte tycks ha lärt sig någonting alls. Att hon är över 50 år och beter sig lika som i 20-års åldern stör jag mig lite på. Det är en hel massa löss, en del vin och viktnojor. Samtidigt som jag stör mig på henne så tycker jag att det är skönt med en "normal" människa som karaktär. Hur trött är man inte på alla glamorösa Barbie-liknande karaktärer som det vimlar av i böcker? Mina känslor varierar, just som jag suckar åt en sak fnissar jag åt en annan sak. Boken är som de förra skriven i dagboksform. Den går snabbt att läsa och trots att jag ganska tidigt kan ana mig till utgången är det riktigt underhållande.

Jag fick boken som recensionsexemplar från Forum bokförlag som e-bok. Med hjälp av Calibre konverterade jag den till mobi-format och förde in den i Kindlen. Dagboksformen fungerade hur bra som helst i Kindlen också. Jag blir allt mer förälskad i min läsplatta ju mer jag använder den!

Det här inlägget publicerades också på Bokmässans community.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar