onsdag 3 juli 2013

En man som heter Ove av Fredrik Backman

Så har då också jag läst boken om Ove. Hela bokbloggosfären har hyllat boken till skyarna nu under det senaste året, så nog måste ju också jag läsa boken. Jag har följt med Fredriks blogg redan en längre tid och stilen att skriva på känner man igen från bloggen. Det måste sägas direkt, att skriva kan Fredrik Backman. Det är roligt och fyndigt och samtidigt finns där ett djup.

Vid det här laget vet säkert alla att boken handlar om Ove, 59 år, som blivit änkling då hans hustru Sonja dött. Ove har beslutat sig för att han också ska dö, för livet är inte värt att leva utan Sonja. Men då de nyinflyttade grannarna mejar ner Oves brevlåda med släpvagnen skjuts Oves planer upp. Utan att han märker det dras han in i en vänskap med grannarna, trots att han kanske inte medger det.

Då jag har läst om boken på olika bloggar skriver så gott som alla att de skrattade och grät om vart annat. Jag minns inte att jag någonsin skulle ha gråtit till en bok. Däremot gråter jag till tv och filmer så fort någon säger något vackert eller det annars blir känslosamt. Så jag var rätt så säker på att jag inte skulle gråta till den här boken heller. Skrattade gjorde jag, det är roligt på så många grader. Jag grät inte, men måste nog medge att ögonen blev lite fuktiga i slutet av boken. Jag hyllar inte boken till skyarna, men hyllar den för att den är annorlunda. Historien är underbar, Ove är underbar. Vänskapen är underbar. Jag tror att jag är den sista i världen ätt läsa En man som heter Ove. Om det är så att du faktiskt inte har läst den, så tycker jag att du ska göra det. Den finns nu också i pocket, så den är lätt att ta med till stranden eller på semestern. Läs!

7 kommentarer:

  1. Jag vill ha en egen Ove :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst kunde man ha en egen Ove i grannskapet :)

      Radera
  2. Jag gråter heller aldrig till böcker, kan inte minnas en enda gång som jag har gjort det. Men den här tog sig in, det krävdes tydligen en Ove för att beröra mig! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att jag bara väntade på när jag skulle gråta, för det hade ju alla andra gjort och det var kanske det som påverkade det också att jag inte grät.

      Radera
  3. Kiitos taas vinkistä! Kirja näyttää ilmestyvän syksyllä suomeksi, joten pitääpä laittaa tarkkailuun :)

    Minä muuten tunnustan itkeväni kirjojenkin äärellä. Viimeksi taisin kyynelehtiä Jään parissa. Tosin tv ja elokuvat saavat kyyneleet putoamaan huomattavasti helpommin!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kannattaa todellakin laittaa tarkkailuun tämän kirjan! Toivottavasti suomentaja vaan osaa kääntää kaikki erikoisuudet :)

      Radera
  4. ah jag älskar den här! Längtar SÅ till att hans nya ska komma!!!

    SvaraRadera